Nu börjar jag känna mig som en människa igen!
De sista veckorna har varit väldigt tuffa! Ska försöka förklara det här nedan. Om ni är väldigt känsliga för blod och sånt kan ni hoppa över det sista..:P
I alla fall. Det började för cirka tre veckor sen kanske. Kände en liten kula i armhålan. Stor som en ärta typ. Tänkte inte mer på det och dagarna gick.
Efter ett antal dagar började kulan växa och göra ont. Vi hade vår inflyttningsfest och jag försökte ignorera det onda för en stund. Men dagen efter gjorde det himla ont.
Dagarna gick och kulan växte. Kunde knappt använda högerarmen och fick knappt nån sömn på nätterna. Började i princip knarka värktabletter. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och fick en tid på vårdcentralen Herrhagen. Fick träffa en distriktsjuksköterska och hon tittade i nån sekund sen satte hon dit en kompress och sa att jag skulle fortsätta ha på kompresser.
Jag lyssnade på henne och hade på kompresser med klorhexidin flera ggr per dag. Men det enda som hände var att jag fick stora sår efter tejpen som gjorde svinont att rycka bort...Tål antagligen inte sådan tejp.
Jag jobbade extra under midsommarhelgen. Torsdagen gick bra. Men dagpasset på midsommarafton var fruktansvärt jobbigt! Klarade det nätt och jämnt fast jag var fullproppad med värktabletter. Direkt efteråt ringde jag sjukvårdsupplysningen igen. Fick en tid på Gripens vårdcentral någon timme senare. Min läkare var ett skämt! Hon var från Kina och förstod knappt vad jag sa. I början frågade hon om och om igen: "Vad är det du har?" Jag tänkte hela tiden att det är väl det hon ska berätta för mig! Sen när jag förklarat i cirka en kvart frågade hon: "Aha, så du har ont?" Då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta...
Efter ett blodprov visade det sig att jag hade en infektion i kroppen. Men de kunde inte göra något än sa hon. Jag var desperat efter hjälp så jag sa att något måste hon kunna göra. Då fick jag ett recept på Diklofenac. Men problemet var att det var midsommaraftons kväll. Så de kunde man ju inte hämta ut nånstans ändå. Men som tur var hade Mats dessa tabletter hemma! Så jag fick hans. Himla tur. Men inget vidare till midsommarfirande eftersom jag grinade större delen av kvällen...Fast Robin försökte iaf muntra upp med mig grillat och film <3
Dagen efter jobbade jag i 13 timmar i sträck! Jag fattar inte att jag klarade det med tanke på hur ont jag hade. Men med en stor portion stönighet och fin lön klarar jag det mesta;) Och en hel massa starka värktabletter....Storhelgsob så tjänade flera tusen på dessa tre dagar! ;D
Sedan trodde jag att jag hade nått smärtgränsen. Knölen var nästan lika stor som en tennisboll!! Igår bröt feber ut och då ringde jag sjukvårdsupplysningen återigen. Fick en tid på Gripen. Jag sa till dem i receptionen att jag vägrade ha samma läkare som sist. Fick en annan snäll dam som förstod vad jag sa. Men efter att ha tittat på knölen sa hon att vi direkt måste skära upp den! Vi testade med lokalbedövning men det kom bara blod i sprutan så det var ingen idé. Så de tog en skalpell och skar flera centimeter helt utan bedövning!! Det var nog seriöst det smärtsammaste jag varit med om! Usch jag ryser bara jag tänker på det! Fy sjutton! Jag grinade som en tok men lyckades på nåt sätt ligga stilla. Pratade till och med. De höll nog på och "tömde" bölden i nästan en halvtimme. Genom att klämma på den. Det gjorde så ont så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Läkaren sa att jag var en tapper tjej. Hon hade aldrig sett en så stor böld innan! Ni kan kanske tänka er..den var nästan som en tennisboll i storlek :O Såg nästan ut som ett mord hade begåtts i det rummet efteråt :S Sjukt! Fick iaf penicillin med. När Robin hämtade mig var jag fortfarande gråtfärdig och gick som i trans/chock hela kvällen...Många jag pratade med sa att jag var stark som klarade av det så det kändes bra!
Inatt fick jag ha skydd i sängen för såret skulle tömmas av sig själv...
Idag var jag på min vårdcentral på Herrhagen för att "tömma" och byta kompresser.
Ska dit imorgon igen. Men efter igår känns det iaf himla mycket bättre!! Har typ inte ont alls. Himla skön känsla!! Däremot är magen skräp från alla värktabletterna och penicillinet :(
Så..Nu vet ni vad jag sysslat med det senaste. Har haft så ont så har ofta inte orkat använda armen ens. Ibland inte ens orkat skriva på datorn med högerhanden. Därav min bloggtorka.
Jag har varit ledig en del men knappt kunnat njuta något av det eftersom jag haft så ont och när jag blivit svettig har det svidit extra mycket...Därför har jag fått hålla mig inne när alla andra varit ute i solen. Idag skulle jag egentligen åkt med familjen plus mormor till Ullared men som ni förstår gick inte det.
Jag har i alla fall världens finaste pojkvän som hjälpt mig, tröstat mig, handlat åt mig, skjutsat mig och bara funnits där hela tiden! <3
Jag har varit ganska depp senaste veckorna men nu börjar det vända! Finally!!! :D
I alla fall. Det började för cirka tre veckor sen kanske. Kände en liten kula i armhålan. Stor som en ärta typ. Tänkte inte mer på det och dagarna gick.
Efter ett antal dagar började kulan växa och göra ont. Vi hade vår inflyttningsfest och jag försökte ignorera det onda för en stund. Men dagen efter gjorde det himla ont.
Dagarna gick och kulan växte. Kunde knappt använda högerarmen och fick knappt nån sömn på nätterna. Började i princip knarka värktabletter. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och fick en tid på vårdcentralen Herrhagen. Fick träffa en distriktsjuksköterska och hon tittade i nån sekund sen satte hon dit en kompress och sa att jag skulle fortsätta ha på kompresser.
Jag lyssnade på henne och hade på kompresser med klorhexidin flera ggr per dag. Men det enda som hände var att jag fick stora sår efter tejpen som gjorde svinont att rycka bort...Tål antagligen inte sådan tejp.
Jag jobbade extra under midsommarhelgen. Torsdagen gick bra. Men dagpasset på midsommarafton var fruktansvärt jobbigt! Klarade det nätt och jämnt fast jag var fullproppad med värktabletter. Direkt efteråt ringde jag sjukvårdsupplysningen igen. Fick en tid på Gripens vårdcentral någon timme senare. Min läkare var ett skämt! Hon var från Kina och förstod knappt vad jag sa. I början frågade hon om och om igen: "Vad är det du har?" Jag tänkte hela tiden att det är väl det hon ska berätta för mig! Sen när jag förklarat i cirka en kvart frågade hon: "Aha, så du har ont?" Då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta...
Efter ett blodprov visade det sig att jag hade en infektion i kroppen. Men de kunde inte göra något än sa hon. Jag var desperat efter hjälp så jag sa att något måste hon kunna göra. Då fick jag ett recept på Diklofenac. Men problemet var att det var midsommaraftons kväll. Så de kunde man ju inte hämta ut nånstans ändå. Men som tur var hade Mats dessa tabletter hemma! Så jag fick hans. Himla tur. Men inget vidare till midsommarfirande eftersom jag grinade större delen av kvällen...Fast Robin försökte iaf muntra upp med mig grillat och film <3
Dagen efter jobbade jag i 13 timmar i sträck! Jag fattar inte att jag klarade det med tanke på hur ont jag hade. Men med en stor portion stönighet och fin lön klarar jag det mesta;) Och en hel massa starka värktabletter....Storhelgsob så tjänade flera tusen på dessa tre dagar! ;D
Sedan trodde jag att jag hade nått smärtgränsen. Knölen var nästan lika stor som en tennisboll!! Igår bröt feber ut och då ringde jag sjukvårdsupplysningen återigen. Fick en tid på Gripen. Jag sa till dem i receptionen att jag vägrade ha samma läkare som sist. Fick en annan snäll dam som förstod vad jag sa. Men efter att ha tittat på knölen sa hon att vi direkt måste skära upp den! Vi testade med lokalbedövning men det kom bara blod i sprutan så det var ingen idé. Så de tog en skalpell och skar flera centimeter helt utan bedövning!! Det var nog seriöst det smärtsammaste jag varit med om! Usch jag ryser bara jag tänker på det! Fy sjutton! Jag grinade som en tok men lyckades på nåt sätt ligga stilla. Pratade till och med. De höll nog på och "tömde" bölden i nästan en halvtimme. Genom att klämma på den. Det gjorde så ont så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Läkaren sa att jag var en tapper tjej. Hon hade aldrig sett en så stor böld innan! Ni kan kanske tänka er..den var nästan som en tennisboll i storlek :O Såg nästan ut som ett mord hade begåtts i det rummet efteråt :S Sjukt! Fick iaf penicillin med. När Robin hämtade mig var jag fortfarande gråtfärdig och gick som i trans/chock hela kvällen...Många jag pratade med sa att jag var stark som klarade av det så det kändes bra!
Inatt fick jag ha skydd i sängen för såret skulle tömmas av sig själv...
Idag var jag på min vårdcentral på Herrhagen för att "tömma" och byta kompresser.
Ska dit imorgon igen. Men efter igår känns det iaf himla mycket bättre!! Har typ inte ont alls. Himla skön känsla!! Däremot är magen skräp från alla värktabletterna och penicillinet :(
Så..Nu vet ni vad jag sysslat med det senaste. Har haft så ont så har ofta inte orkat använda armen ens. Ibland inte ens orkat skriva på datorn med högerhanden. Därav min bloggtorka.
Jag har varit ledig en del men knappt kunnat njuta något av det eftersom jag haft så ont och när jag blivit svettig har det svidit extra mycket...Därför har jag fått hålla mig inne när alla andra varit ute i solen. Idag skulle jag egentligen åkt med familjen plus mormor till Ullared men som ni förstår gick inte det.
Jag har i alla fall världens finaste pojkvän som hjälpt mig, tröstat mig, handlat åt mig, skjutsat mig och bara funnits där hela tiden! <3
Jag har varit ganska depp senaste veckorna men nu börjar det vända! Finally!!! :D
Kommentarer
Postat av: Caroline
Men kära vän! Nu hoppas jag att du får va frisk resten av sommarn så du kan njuta av den Kram på dig
Postat av: katrin
Men snälla nån... fattar inte att folk kan vara så tröga! tänk om de hade gjort något åt knölen redan på ditt första besök hos sjuksystern... stackare... men va bra att det är bättre nu i alla fall.. hoppas det blir kanon resten av sommaren;) vi får ta en dag å träffas med tycker jag! kram
Postat av: Furis
Shit pommes, har läst på FB att du skrivit om en knöl men trodde det inte var så här du har haft det :S Hoppas det blir bra iaf!
/Furis
Trackback
